När maskineriet i kraftstationen gnisslar om natten är det som att hela stjärnhimlen vrids runt. Då minns jag lodjursspåren som pappa pekade ut i snön en långsam, blå vinterdag.
Varför gör jag det? Hur hänger dessa två ihop?
Vet inte.
Men jag vet att ”Byn inom oss” handlar om hur det är att återvända till en plats där skog och vatten utgjorde barndomens landskap och ett pappersbruk dess hjärta.
Min by hette Östanå, och gör så fortfarande. Kanske har också du en liten skogskant, en by som du på gott och ont aldrig riktigt har lämnat?