Fonografen som föreställning : introduktionen av ljudinspelningar vid svenska minnesinstitutioner

I dag är det närmast självklart att använda sig av ljud- eller videoinspelning i samband med dokumentationsarbete. Många bär dessutom ständigt med sig utrustningen som en del av sina smarta mobiltelefoner. Men hur resonerade man och hur gick det till när ljudinspelningstekniken började tas i bruk för att dokumentera ljud i syfte att bevaras för framtiden och för att användas i kunskapsproduktion? I denna musikvetenskapliga doktorsavhandling undersöks föreställningarna kring och användningarna av det första ljudbärarformatet: vaxrullar till fonografer. Studien är inriktad mot kulturhistorisk dokumentation och forskning med koppling till olika slags svenska minnesinstitutioner (arkiv, bibliotek, museer och andra samlingar) med huvudsaklig inriktning mot inhemsk kultur. Undersökningens fokus ligger på inspelningar av musik, i synnerhet folkmusik. Visor och låtar var nämligen det dominerande innehållet på arkivinspelningarna som gjordes i Sverige mellan 1898 och 1948 på fonografrullar.