Det är något som inte stämmer med rivningshuset tvärs över gården. En gardin fladdrar till. Den har Bengt-Gustav aldrig sett förut. Han går dit fast han inte får, och upptäcker på andra våningen en dörr som är märkt ”1982”. Det här blir den första av flera tidsresor, där Bengt-Gustav får möjligheten att fixa allt det som gått snett för hans pappa genom åren, allt det pappan skyller sin alkoholism på. Men det blir inte bättre, snarare tvärtom.
Bara i vattnet är allt lugnt. I badkaret sänker sig Bengt-Gustav under ytan och tänker på Guillaume Néry som länge hade världsrekordet i fridykning - 113 meter ner i djupet utan vare sig syrgas eller mask. Där ser han sin livbåt underifrån, den som han sitter i ensam. Den som ska rädda honom när pappa spårar ur.
Till sist inser Bengt-Gustav att det han måste göra är att låta fler människor komma upp i hans livbåt här och nu. Först då kan både han och pappan hitta en väg framåt.
Conny Palmkvist har en osviklig förmåga att som författare närma sig det allra svåraste av ämnen, och göra det på ett sätt som kombinerar magisk realism med ett absolut gehör för hur man gestaltar alla de ibland motstridiga känslor ett barn i kris kan känna.
”Femtiofem meter under ytan” är tredje delen i en tematiskt sammanhållen trilogi som utspelar sig runt Julaftonsgatan. Läs också ”Mina fem regler för livet” och ”Fyra minuter över tolv”.
Om "Mina fem regler för livet":
"...en gripande och va¨lskriven mellana°ldersbok, med humoristiska inslag, som inte va¨jer fo¨r de mo¨rka sidorna i tillvaron. Slutet inger hopp." Dag Hedberg, BTJ-häfte 8, 2021.
Om "Fyra minuter över tolv":
"Väldigt starkt och berörande om liv, sjukdom och kärleken i en familj" Vi Läser